- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
77

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

buro smutsiga fårskinnspälsar, andra långa klädesrockar, rikt
prydda med broderier af snören eller metalltrådar. I öronen
hängde vackert glänsande mynt och äfven dräkterna voro
besatta med sådana. Hvarenda man utgjorde en hel
arsenal af vapen: knifvar, yxor, långa krokiga dolkar,
huggvärjor, pistoler, de flesta instuckna i det breda bältet kring
lifvet men andra här och där i kläderna och stöflarne.

Alla skrattade, skreko och grälade om hvarandra medan
de berusade sig af woodka.

Då hördes plötsligt Jeroschkas bullrande basröst:

— Flickan är min, säger jag dig.

— Nej, min är hon, svarade den brunhårige Nazarka
häftigt.

Jeroschka spände sina svarta, stickande ögon i honom.

— Hvad vågar du säga! Min är hon, ropade Jeroschka
och slog på dolkfästet.

— Hvad är det de gräla om? frågade Ilja
Wassiljewitsch, som efter samtalet suttit försjunken i tankar, Dmitri
Andreitsch.

— Det är vnsst om vackra Mitja. Både Jeroschka och
Nazarka tyckas göra anspråk på henne.

— Hå, hå! yttrade Ilja Wassiljewitsch och kastade en
blick på de båda grälmakarne.

— Nazarka! Jeroschka! ropade han.

Dessa lystrade och tystnade.

— Hvad är det ni gräla om?

Då började det på nytt.

— Jeroschka säger att Mitja är hans.

— Nazarka säger att Mitja är hans, skreko de om
hvarandra.

— Hvad! ropade Ilja Wassiljewitsch och reste på sin
väldiga kropp. — Veten I då ej, att när en kvinna röfvas
af flere på en gång, tillfaller hon höfdingen. Ni voro bägge
och flere än ni behjälpliga att bortföra vackra Mitja, men
hon är hvarken den enes eller den andres, utan min. Förstån
I det, era träskallar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free