Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skickade honom icke ett sådant där mustigt bref som vi.
Han lurade honom. Riktigt genomgrundligt. Åh, hå-hå-hå!
Och Ilja Wassiljewitsch brast ut i ett kluckande skratt.
Där han satt vid bordet, väldig, bred, med den tjocka
istermagen, det röda, pussiga ansiktet, hvari glittrade de bruna
ögonen under det tofviga håret, såg han ut som en
tartarisk Bacchus. Munnen log ett sinnligt, godmodigt leende,
och på den stora näsan steg vinets rodnad.
Äfven Dmitri Andreitsch, som var ett tjugutal år yngre
än sin vän och höfding, skrattade men mindre bullersamt.
— Nå, men hur bar Mazepa sig då åt? frågade Dmitri,
sedan de tömt en klunk woodka.
— Hur han bar sig åt! Åh, fiffigt... fiffigt!
Och IIja Wassiljewitsch brast åter ut i skratt.
— Han låtsade sig sjuk, förstår du, mycket sjuk, nära
döden, kraftlös gubbe, knappast kunna tala, endast några
dagar att lefva, inga jordiska tankar längre, bara på den
himmelska härligheten... Mazepa sjuk! Ha, ha, ha! Trots
sina några och sextio år är han liflig och rask som någon
af oss. Men tsaren hade fått någon kännedom om hans
stämplingar och skickade budbärare till Ukrajna för att
undersöka hur det stod till. Det var då, som Mazepa lade
sig på sjukbädden. Han låtsade sig vara angripen af
ålderdomssvaghet. Mazepa ålderdomssvag! Åh, håll inne! En
man med så många älskarinnor som han. Nej, det är för
löjligt... Men tsarens utskickade, de dumma nöten, trodde
honom likväl. Efter många omständigheter fingo de
tillträde till hans sjukrum. Och se! Där låg den gamle
Mazepa till hakan nedbäddad bland dun och bolster. Hela
hufvudet var betäckt med plåster och omslag. Den stackars
gamle mannen höll på att dö. Han var så svag att han
knappast kunde tala. Endast framhviska en hälsning till
sin gode herre tsaren, som han troget tjänat och älskat i
hela sitt lif.
— Och budbärarne trodde det? frågade Dmitri.
— Om de trodde! De sågo det ju tydligen för sina
ögon. De tviflade ej ett ögonblick på Mazepas sjukdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
