Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så fortgick frammarschen bort från Sverige och hemmet
mot den okända södern under förvårens första veckor. Många
vattendrag måste öfvervadas. Och det lyckades, fastän endast
med yttersta nöd och svårigheter. Hvarje rastställe
märktes af lik efter döda soldater, som icke förmått uthärda
strapatserna. Största delen af trossen, innehållande
soldaternas och befälets enskilda egendom, kunde icke längre
medföras utan måste brännas upp. Och med sorg sågo
knektarne sina fattiga ägodelar, som de med så mycken
möda hopsamlat och tänkt att, om lifvet blefve dem beskärdt,
hemföra till Sverige, nu offras åt lågorna. Men
kungen hade så befallt och det måste ske.
Svenska härens väg betecknades af flammor och rök.
Hvarenda by och stad, som anträffades och intogs, lades i
aska. Invånarne lupo åt skogarne, förbannande de mordiska
svenskarne.
Efter några veckors marsch anlände hären till trakten
af Budizin, mellan Dnieperns båda bifloder Psiol och Worskla.
Här slogs läger för att soldaterna skulle få hvila ut sig
efter det mödosamma tåget.
Det var en morgon på förvåren med solljus och ljum
luft. Snön hade nästan helt och hållet smält på slätterna,
endast här och där i skuggan af någon grandunge eller på
sluttningen af en kulle lyste den ännu smutshvit.
Ut från det svenska lägret redo i sakta mak löjtnant
Kruse och unge Buss. På de af vårflödet uppblötta
vägarne stänkte vattnet och dyn och fläckade deras slitna,
nästan trasiga uniformer.
Hästarne vidgade näsborrarne och insöpo i långa drag
den ljumma vårluften.
Unge Buss lyfte på hufvudet och vädrade.
— Känner du hur marken ångar? Det är våren som
kommer, yttrade han till löjtnanten.
— Jag känner endast att det stinker. Det är från alla
dessa hästkadaver och döda knektkroppar, som nu börja
undergå förvandling i vårvärmen. Ja, det måtte bli skönt
här, när sommaren kommer och solen sticker till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
