Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som voro på väg till svenska lägret för att underhandla med
kung Karl — upplät sin breda mun och talade:
— Vi vilja ha flickan där, skrek han med vredgad
stämma.
— Och hvad ämnen I göra med detta svartögda barn?
frågade Kruse.
— Hon är vår egendom.
— Er egendom?
— Ja, vi ha röfvat henne och tänka nu sälja henne till
turkarne.
— Aha!
— Din smutsige skurk! utbrusto på en gång Kruse och
Buss.
Och den senare höll på svenska ett med dundrande
kraftord späckadt föredrag för zaporogkosackerna, hvilket de med
af häpnad vidöppna munnar åhörde, men hvaraf de till unge
Buss lycka ej begrepo ett enda ord.
En tanke föll plötsligt Kruse in.
— Hvad heter du, vackra barn? frågade han på ryska
flickan.
— Mitja, svarade hon.
— Nå väl, Mitja, vill du stanna hos mig, skall jag
friköpa dig från kosackerna.
— Ack ja, ädle herre, gör det, svarade Mitja med en
varm blick från sina strålande svarta ögon.
— Hör hit, kosacker, vände sig Kruse till zaporogerna,
som undrade, hvad han kunde haft att säga Mitja.
Dessa lystrade genast.
— Jag vill köpa flickan af er. Lika gärna som I skicken
henne till turkarne, kunnen I sälja henne till mig.
— Har mycket vill du då gifva? frågade Ilja
Wassiljewitsch.
— Tjugu dukater, svarade Kruse och tog upp ur fickan
en handfull mynt.
Zaporogerna tittade häpna ömsom på honom, ömsom på
hvarandra. Så utbrusto de i ett skallande skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
