Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och nu, då brefvet i alla händelser kommit till
tsarens kännedom, önskar jag få den återstående summan
och äfven ersättning för de pengar, jag lämnat den ryske
soldaten, afslutade kosacken sin berättelse.
— Hvad! Du vill ha ännu mera pengar och är fräck
nog att begära ersättning, röt Ilja Wassiljewitsch till honom
och skakade sin lans. Så vet då, att om du icke genast
packar dig hädan, oförskämde lögnare, skall jag på
ögonblicket genomborra dig.
Äfven de andra zaporogerna visade hotfulla miner.
Med en undertryckt svordom fann sig kosacken föranlåten
att genast kasta sig upp på sin häst och skynda därifrån.
Han förbannade deras falskhet, men på samma gång
lyckönskade han sig till sin slughet att icke själf ha framlämnat
det farliga brefvet utan låtit en annan göra det. Ty han
anade att om han själf trädt inför tsaren, skulle han icke
nu som fri man galopperat på steppen utan antingen varit
död eller försmäktat i ett kvalfullt fängelse.
Då han tyckte sig vara på lämpligt afstånd från
zaporogerna vände han sig om i sadeln och svor en dyr ed att
hämnas på dem och göra dem så mycken skada som
möjligt. Och till den ändan beslöt han att på afstånd följa
dem och utspionera deras väg för att sedan underrätta
tsaren därom.
I korta dagsresor drogo zaporogerna åt nordväst utefter
västra Dnieperstranden för att sluta sig till svenskarne. Kring
hufvudmassan af kosackerna fladdrade ryttare vidt och bredt
dels för att utspionera om några ryska trupper skulle visa
sig, dels för att skjuta villebråd: hjortar, vildsvin, harar,
fasaner, som kunde bilda en välbehöflig ökning till provianten.
Mitja och gamla Marjanka hade till sin sorg måst följa
med. Ju mer hon aflägsnade sig från Kaukasus, allt
sorgsnare blef hon, och hon såg med förskräckelse den dag, då
hon skulle bortsäljas. Och Marjanka förbannade
zaporogerna, som trots hennes ålder släpade henne med på ett
fälttågs besvärligheter. Äfven skrifvaren Lukaschka hade
måst medfölja. Ingen af höfdingarne litade på honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
