Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hörde kosackens mummel: Wodka! Wodka! Hon
fick en idé.
— Hvad brummar du om, Nazarka? frågade hon.
Denne vände sig om.
— Håll käft, slyna! röt han.
Men Mitja gaf sig ej utan yttrade med sin lenaste röst.
— Är du törstig, lille Nazarka.
Det lyste till i kosackens ögon.
— Törstig! Visst fan är jag törstig. Om hela Dniepers
vatten utgjordes af wodka, skulle jag åtaga mig att dricka
ur det.
Från zaporogernas bord hördes skrattsalfvor och
klingandet af tennbägarne.
— Där borta finns wodka. Hvarför går du ej till dem?
menade Mitja.
Nazarka kastade en misstänksam blick på
tscherkessflickan.
— Jaså, du vill bli af med mig och springa din väg.
Men det lyckas nog icke, svarade han henne barskt.
— Ja, då kan jag icke hjälpa din törst, log Mitja och
lade sig åter ned på fällen.
Nazarkas svordomar blefvo allt vildare och hemskare.
Kallt var det. Och ingen wodka. Icke så mycket som en
droppe. Hvilken gräslig situation.
Till slut gjorde nöden honom uppfinningsrik.
— Lilla Mitja! Lilla vackra Mitja! hviskade han.
En snarkning blef hans svar.
— Lilla Mitja! mumlade han och stötte till henne med
stöfveln.
— Nå, hvad vill du? frågade tscherkessiskan och lyfte
sina sömniga ögonlock.
— Du, som ju har att skaffa med provianten, har reda
på, hvar brännvinet finns. Det är väl icke möjligt att de
druckit ur allt samman.
— Det tror jag knappast, svarade Mitja.
— Och du vet, hvar det är nedpackadt.
— Det kan nog hända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
