Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men tänk om han skulle vakna! mumlade den fege
Lukaschka.
Mitja gaf honom en föraktlig blick.
— Han vaknar icke om också blixten slår ned bredvid
honom. Fort upp och gör er i ordning!
Allt sedan tågets början buro Mitja, Marjanka och
Lukaschka innanför kläderna ett litet förråd af bröd och
torkadt kött att ha i händelse tillfälle till flykt skulle yppa
sig. De behöfde därför ej tänka på att förse sig med någon
proviant, utan styrde kosan genast till hästarne.
Mitja gick främst. De andra följde efter med
smygande steg.
Försiktigt höll hon sig i utkanten af rastlägret. Hon
visste fullkomligt hvar hästarne funnos och behöfde icke söka.
Alla zaporogerna sofvo antingen på sina fällar och filtar
eller rusiga kring dryckesbordet. I det svaga månskenet
skymtade ibland konturerna af en och annan. Då stannade
genast Mitja och begaf sig ljudlöst på en annan väg.
Ändtligen hunno de hästarne.
— Medan I lösen dem, håll för deras mulär och smek
dem, så att de icke gnägga, uppmanade Mitja.
— Ja, ja, hviskade Lukaschka och Marjanka.
— Och sedan vi kommit i sadeln, rida vi i skridt. Du
understår dig icke att galoppera genast, Lukaschka. Gör du
det, skjuter jag ögonblickligen ned dig, yttrade Mitja till
skrifvaren och pekade hotfullt på en pistol, som hon tagit
från den sofvande Nazarka.
Lukaschka ryste till och mumlade någonting.
Allt gick bra. Hästarne förhöllo sig lugna. Ingen hörde
det svaga ljudet från deras hofvar. Och sittande grensle i
sadlarne styrde Mitja, gamla Marjanka och Lukaschka i
den tidiga gryningen ut från zaporoglägret.
Så snart de kommit utom hörhåll, slogo de in i en vild
galopp och voro snart försvunna bakom de låga
steppkullarne.
Två timmar därefter vaknade Ilja Wassiljewitsch ur sin
korta sömn. Han reste sig och ruskade på sig. Hans mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
