Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nazarka stod endast och stirrade med vidöppen mun
dumt på sin höfding.
— Nå, svara då, ditt nöt! röt denne och gaf honom en
örfil, så att han tumlade omkull.
Då han åter kommit upp på benen, ansatte Ilja
Wassiljewitsch honom ännu häftigare med frågor.
Men Nazarka teg som om han ingenting begripit.
— Har du ej en aning om hvar Dmitri och Jeroschka
tagit vägen?
— Dmitri... Jeroschka... mumlade Nazarka.
— Ja, just de.
Ändtligen tog Nazarka mod till sig och bekände, att de
två zaporogerna gått på jakt och öfverlämnat vakten åt
honom ensam.
— Nå, de komma väl tillbaka. Då skola de få sitt
straff, brummade IIja. Men hur kommer det sig att du är
så full? vände han sig till Nazarka.
— Inte är jag fu-ull.
— Visst är du full, stupfull.
— Dmitri gaf mig brännvin, erkände slutligen syndaren.
— Och det blef du rusig af. Tvi, sådant följe!
spottade Ilja.
Nazarka teg och skämdes.
— Men hvar äro de andra, Mitja, Marjanka och
Lukaschka, som du skulle vakta?
— Vet inte, mumlade Nazarka.
— Nej, för du somnade från vakten. Och nu ha de
kanske flytt, eländige, röt Ilja och gaf honom ännu en örfil,
hvarpå han skyndade bort för att trumma samman sina
män.
I detsamma kom Dmitri och Jeroschka springande
honom till mötes. Innan han hann utbrista i förebråelser
mot dem, hade Dmitri höjt det afskurna kosackhufvudet i
jämnhöjd med hans ögon och så när slagit honom om
munnen med detsamma.
Häpen stirrade Ilja Wassiljewitsch på allt. Han kom
sig icke för att säga ett enda ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
