Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år / 131 (1900) Author: Nils Hydén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sadlar och stigbyglar samt deras utomordentliga ridkonst
väckte deras förvåning. Kruse, som kunde något ryska, fick
snart af Ilja Wassiljewitsch klart för sig att de ämnade
ingå förbund med kung Karl. Högt uttalade han sig i
smickrande ordalag, men inom sig undrade han hvad värde
sådana besynnerliga krigare egentligen kunde hafva. Hvad
visste de om truppmanövrer? Kände de belägrings- och
befästningskonst? Kunde de ens storma fram mot fienden
i slutna led och icke som en hjord kreatur? Sannolikt icke.
Nå, det skulle bli intressant att höra hvad kungen skulle
säga om dessa soldater, tänkte han.



Zaporogernas ankomst väckte stor uppmärksamhet bland
de svenska knektarne. Från alla håll skyndade dessa
samman och betraktade dem som om de varit en samling
underliga djur. Äfven Ilja Wassiljewitsch och hans män iakttogo
med förvåning svenskarne. De hade icke föreställt sig att
dessa ryktbara krigare, om hvilka de hört så mycket talas,
skulle se så trasiga, smutsiga och medtagna ut. Nästan med
förakt blickade de på de små magra svenska hästarne och
jämförde dem med sina egna ståtliga djur.

Genast de anländt begärde de företräde hos kungen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>