Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Om jag vore som du så skulle jag lämna henne
till Mazepas kvinnor. Där skulle hon trifvas bäst och deras
språk begriper hon nog.
— Ja visst. Det var en god idé. Att jag icke själf
kom att tänka därpå, yttrade Kruse och vinkade åt Mitja
att följa sig.
De styrde kosan till Mazepas läger och så fick
tscherkessflickan Mitja en plats bland Mazepas kvinnor.
Frampå eftermiddagen hade kungen kommit tillbaka
och zaporogerna skulle ha företräde hos honom. Omgifven
af fältmarskalken Rehnskiöld, generalkvartermästaren
Gyllenkrook och några andra bland sina högre officerare mottog
han dem i sitt tält. En yngre officer, som var fullständigt
hemmastadd i ryska, tjänstgjorde som tolk.
Zaporogerna hade redan blifvit berusade och uppträdde
med högröda kinder. En stark brännvinslukt spreds från
dem och kom kungen att fnysa till. Han stod där tyst,
outgrundlig i sina af vägsmuts nedstänkta stöflar och slitna
rock och endast på några ryckningar på öfverläppen kunde
de, som kände honom, märka hans missnöje. Med sina
stora blå ögon betraktade han Ilja Wassiljewitsch medan
denne höll sitt tal som tolken öfversatte. Zaporogerna voro
utom sig af förvåning öfver att denne unge, skägglöse, till
det yttre så oansenlige man var den väldige krigaren Karl
den Tolfte. Då Ilja slutat uppstod en djup tystnad. Han
och alla de öfriga väntade, att kungen skulle med några
ord besvara talet. Men kung Karl teg. Så gjorde han ett
tecken att audiensen var slut. Zaporogerna stodo
fortfarande kvar och stirrade och Rehnskiöld måste ta Ilja i armen
och vända honom rundt innan han begrep att det var slut
och att de skulle gå.
Kungen vinkade Rehnskiöld till sig och yttrade lågmält
några ord till honom.
Denne skyndade sedan efter zaporogerna och sade dem
att kungen beviljade dem ett nytt företräde dagen därpå.
— Men — tilläde han — hans majestät tycker ej om
starka drycker och begagnar själf aldrig sådana. Ni måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
