- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
146

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

generalkvartermästaren nyss, då jag stod på vakt framför
kungens tält.

— Och då kom han fram och sade det till dig?

— Visst icke. Men han gick förbi tillsammans med
excellensen Piper och general Rehnskiöld och då talade de
om den stundande belägringen. Gyllenkrook sade, att han
gjort allt för att afråda hans majestät, men icke lyckats och
nu bad han dem försöka. Tror du verkligen att belägringen
är så farlig?

— Jag vet inte. Lätt blir den nog ej. Det värsta är
att vi ha så ondt om ammunition. Kulor finns det icke
många och krutet är ju efter vätan så dåligt, att det knappt
har någon kraft alls. Det smäller icke mera än så, sade
Kruse och klappade i händerna.

— Ja, det är bedröfligt. Kanske det vore bäst att låta
bli och i stället gå mot fienden på öppna fältet.

— Ja, det tror jag också.

Under samtalet hade flickorna suttit tysta och sett dels
på de två officerarne, dels på folket omkring. Plötsligt
ryckte Mitja till och reste sig häftigt. Hon hade fått se
någonting som tydligen vållade henne mycken förvåning.
Kruse och Buss märkte det och tystnade. Äfven de blickade
åt samma håll som hon.

På något afstånd sågo de en man komma mot sig. Det
var tydligen ingen svensk soldat. Han såg nästan ut som
en ryss och var klädd närmast som de lustiga
zaporogkosackerna, hvilka för en tid sedan besökt lägret. Det var
en liten man med ett synnerligen fult ansikte och tunt
skägg. Då han kom närmare märkte de, att han äfven var
vindögd.

— Hvad kan den där fulingen vilja? frågade Kruse
Mitja.

— Det är bestämdt mig han vill träffa, svarade denna.

— Känner ni honom då?

— Ja, mycket väl.

— Hvem är det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free