Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— En rysk spion! En rysk spion! Lilla ryska spion,
dig skola vi nog fånga! ropade han gladt och satte hästen
i galopp.
Lukaschka befann sig ungefär en femhundra alnar från
flodstranden. Efter sig såg han en ryttartropp komma
stormande, och från sidan märkte han två män, som sökte
genskjuta honom. Utom sig af ängslan sporrade han hästen
till det yttersta. Själf var han som alla kosacker en
mycket skicklig ryttare och sökte på allt sätt underlätta hästens
arbete. Situationen var spännande. Man kunde omöjligt
bedöma, hvem som först skulle hinna fram, antingen
Lukaschka till den räddande floden eller kungen och
Lewenhaupts ryttare att fånga honom.
Den flyende, som red i riktning mot floden och kungen
med Kruse, hvilka galopperade utefter stranden, närmade
sig allt mer och mer.
— Snart ha vi honom ! tänkte Kruse och klämde
sporrarne i sin häst.
Men ju mera faran nalkades, desto fortare tycktes
Lukaschkas häst ila fram. Och i ett nu hade denne med några
väldiga språng störtat sig i floden.
Ögonblickligen löste Lukaschka fotterna i stigbyglarne
och kastade sig af. Kulorna från svenskarnes pistoler
smattrade i vattnet. Hästen blef sårad på flere ställen och
sparkade omkring sig, så att skummet rök. Men Lukaschka,
som genast dykt och sam under vattnet, gick fri. Ej en
enda kula nådde honom.
Så länge han förmådde, fortsatte han att hålla sig
under ytan. Men till slut måste han upp ett ögonblick för
att hämta en mun frisk luft. Och då pepo åter kulorna
om honom. Han sårades i ena kinden, men det bekom
honom föga. Han dök genast åter och sam vidare.
Från motsatta stranden hade ryssarne iakttagit
händelsen och förstått att den flyende var en vän till dem. De
ökade elden mot den punkt, där svenskarne befunno sig.
Och de svenske ryttarne, som med sina pistoler föga kunde
besvara den, stupade den ene efter den andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
