- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
169

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i det han räckte Hård ett papper, hvarpå han nedskrifvit
sina hälsningar till hemmet.

— Inte stupar du. Ingen stupar i sin första strid och
du är förresten alldeles för ung till det. Lilla Mitja skulle
bli otröstlig däröfver och det tillåter nog icke den gode
guden, menade Hård och försökte skämta.

Men unge Buss blickade allvarligt på honom. Han
tyckte icke att dessa högtidliga ögonblick passade för skämt.

— Hvem vet, hvem vet, mumlade han. Yngre än jag
ha träffats af den dödande kulan, och i morgon blir striden
svår. Vi äro ju blott en ringa hop på något mer än
trettontusen man utom zaporogerna mot ryssarnes väldiga
öfvermakt. Men vi skola väl hoppas att ändå segra.

— Ja visst skola vi segra. Ryssarne skola springa som
de alltid bruka, inföll Kruse käckt.

— Ja, det tänker nog jag också. Sakrament, hvad vi
skola smälla på dem! svarade Buss.

Hård satt tyst. Han afundades djupt sina kamrater,
som fingo gå med i striden.

Äfven de två andra tystnade och lyssnade till sorlet
och de sofvandes andedrag rundt omkring dem. Buss tänkte
på sitt hem, sin mor... och lilla Mitja.

— Hör du, yttrade han om en stund förläget till Hård.

— Nå, hvad vill du?

— Om jag skulle stupa...

— Ack! Är du nu där igen.

— Ja, jag menar, om det skulle hända, så på samma
gång du gömmer brefvet, så...

— Nå-å?

— Ja, så hälsa äfven till Mitja.

— Aha! log Hård.

— Och säg henne, att hon denna natt varit i mina
tankar.

— Ja, det skall jag visst göra, fast jag icke tror att
jag kommer att behöfva det. Det blir nog du, som själf
hämtar segerkyssen från hennes läppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free