Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tåget begynte i mörkret. I början hade regementena
svårt att hålla sig på sina platser, och villervalla uppstod,
men anförarne lyckades snart ställa allt till rätta. I spetsen
för tåget färdades den sårade kungen, buren på en bår mellan
två hästar.
I timmar marscherade trupperna, och när dagen grydde
sågo de framför sig fiendens skansar och hans otaliga
skaror.
Halt kommenderades och hären ordnades i slagordning.
Vänstra flygelns rytteri ställdes under Creutz, fotfolket i
midten anfördes af Lewenhaupt, och rytteriet på högra
flygeln af Schlippenbachs. Framför hären placerades några
rytteriregementen under Sparre och Roos för att före själfva
hufvudangreppet med storm taga de fientliga skansarna,
Sparre de åt vänster, Roos de åt höger. Till
öfverbefälhafvare hade kungen utsett Rehnskiöld.
Trummorna dånade, fältmusiken spelade, standaren
fladdrade. Kung Karls blå gossar tågade manligen mot fienden
och sin undergång till mötes. — — —
Hård hade icke kunnat stanna kvar vid trossen. Han
brann af begär att få iakttaga striden på nära håll. Genast
så snart hären satt sig i rörelse hade han gifvit sin betjänt,
Göran stallknekt, befallning att spänna för vagnen och följa
efter.
Göran stallknekt var en fyrtioårig dräng, som födts på
Hårds fädernegård och alltid tjänat där. Han var liten och
fyrkantig, med ett fult, groft bondansikte och till ytterlighet
dum och rädd. På grund häraf kallades han ofta Dum-
Göran, Feg-Göran.
Befallningen var icke riktigt i hans smak. Han skulle
helst sett att han fått stanna kvar, där han var fullständigt
utom skotthåll för alla kulor och i tillfälle att genast kunna
fly i händelse af nederlag.
— Men fänriken är ju sjuk. Icke kan väl fänriken
deltaga i striden, vågade han invända.
— Jag tänker icke deltaga, men jag vill se den på så
nära håll som möjligt, svarade Hård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
