Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rehnskiöld vill ha hela hären samlad för att företaga ett
gemensamt angrepp.
Men i ryska lägret hade en stund rådt stor förskräckelse.
Rytteriet var slaget, bortjagadt och afskuret från fotfolket.
På lägrets norra sida voro skansarne tagna och mot södra
sidan sågs fotfolket rycka an. Många officerare öfvergåfvo
sina regementen och läto spänna för sina vagnar för att
rädda sig själfva och sina rikedomar. Tsaren själf visste
icke hvad han skulle göra och fruktade det värsta.
Nederlagets mörka dämon hotade honom.
Då ser han till sin förvåning och glädje de svenska
tropparne upphöra att rycka an och beskedligt marschera
fram och tillbaka. Han kan knappast tro sina ögon och
fruktar en krigslist. Men nej. De stå, där de stå eller
komma åtminstone icke närmare. Hoppet återvänder, modet
stiger, officerarne vända tillbaka till sina regementen och
tsaren lyckas ordna sina trupper.
Orolig för Roos öde hade Rehnskiöld begifvit sig längst
bort på högra flygeln. Där får han veta att denne
misslyckats i sin uppgift och att största delen af hans folk blifvit
nedhugget eller fånget. Här är alltså intet att göra. Han
skyndar tillbaka, men plötsligt håller han in hästen och
blir sittande orörlig i sadeln, stel af häpnad. En mörk
rodnad stiger upp på hans svettiga kinder och ögonen gnistra
af vrede.
— Det skall Lewenhaupt få betala mig! Vid Gud det
skall han få betala, mig! mumlar han mellan tänderna.
Hvad ser han? Fotfolket, som han gifvit befallning
hålla sig framför skansarne, drager bort norrut mot den
skogbeklädda höjden på andra sidan ryska lägret.
Ursinnig sporrar han hästen och rider ifatt Lewenhaupt.
— Hvad tar generalen sig till! Hur vågar han handla
på eget bevåg stick i stäf mot mina order? Sannerligen,
generalen uppför sig alldeles icke som en trogen kungens
tjänare! Detta skall stå honom dyrt, yttrade Rehnskiöld
häftigt till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
