Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men då komma smärtorna i foten sannolikt att
ökas betydligt, vågade fältskären invända.
— Bah! Det betyder ingenting. För öfrigt känner jag
dem knappast, då kulorna börja pipa, svarade kungen.
Emellertid hade den påbörjade rörelsen blifvit utförd
Svenska hären ställde upp sig på slätten nedanför
skogshöjden, fotfolket främst och rytteriet bakom detta. Ryssarne
tågade ut ur sina förskansningar och ordnade sig framför
dessa. Deras linier voro mer än fem gånger så långa som
svenskarnes.
Från sin vagn åsåg Hård manövrerna.
— Om jag kunde begripa hvarför rytteriet blifvit ställdt
bakom fotfolket. Det brukar ju annars alltid stå framför
eller på sidorna, mumlade han.
— Det är väl intet underligt. Det är naturligtvis
därför att hästar springa fortare än karlar kunna gå, menade
Göran stallknekt.
Men äfven den morske Göran hade blifvit betänksam.
Först när han såg svenska rytteriet drifva fienden på
flykten och sedan till sin glädje märkte att hela hären tågade
upp och ställde sig mellan honom och fienden, hade han
känt modet stiga i sitt bröst och skulle nästan velat vara
en i ledet. Men när han sedan fann, hur liten svenska
hären — blott fyra tusen man utan kanoner — var mot
fiendens otaliga skaror, då sjönk kuraget betydligt, och han
skulle velat gifva mycket för att åter befinna sig vid
trossen eller allra helst i stallet på herregården där hemma.
Han gjorde en försiktig antydan till sin husbonde om de
icke sett nog nu och kunde vända om. Men Hård, som
förstod hans tankar, brummade vred och drog till hälften
fram pistolen. Då gick en rysning genom Görans kropp
och han mumlade bäfvande:
— Ja, måtte bara allt gå väl! Måtte bara allt gå väl!
Under tiden hade kungen gifvit Rehnskiöld order att
hären skulle gå till anfall. Denne red fram till Lewenhaupt
för att meddela honom befallningen. Ehuru han fått klart
för sig, att det ej var på eget bevåg som Lewenhaupt utfört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
