- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
183

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tillsammans med sitt regemente hade Kruse och Buss
stormat in på fienden. I början veko ryssarne för de
svenske ryttarnes pampar. Men snart samlade de sig och
liksom fotfolket blef äfven rytteriet omringadt. Unge Buss
fick hästen skjuten under sig och störtade till marken. En
ryss sprängde fram mot honom och skulle just sticka ned
honom med sin pamp, då Kruse märkte kamratens fara,
störtade fram och klöf ryssens hufvud med ett välriktadt
hugg. Buss svingade sig upp på ryssens häst och kom
undan.

— Tack skall du ha ! Det var nära däran, ropade han
åt Kruse.

— Tack själf! Du kanske snart får göra mig samma
tjänst, svarade denne.

Men det var omöjligt att hålla sig längre. Hur bittert
det än kändes, måste de draga sig tillbaka.

Kruse ropade åt Buss att de skulle samla några
ryttare och söka slå sig ut ur fiendehvimlet. De lyckades
ordna en tropp och med förlust af halfva manskapet
slogo de sig igenom ryssarnes hopar och kommo ut på
fältet.

Där sågo de kungen i närheten och skyndade dit för
att skydda honom.

Kungen hade låtit bära sig in i elden. Med värjan i
hand satt han och ropade uppmuntrande till soldaterna.
En kula kom och krossade båren och kastade kungen till
marken.

— Kungen är skjuten! Kungen är skjuten, skreko de
förfärade knektarne och skyndade till stället.
Men denne reste sig till hälften upp i dammet och
yttrade leende:

— Nej, visst icke. Ännu har ej min kula kommit.
Hjälp mig upp!

Men livar skulle man få en ny bår? Den andra var
alldeles krossad och oduglig. Villrådiga stodo soldaterna
kring kungen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free