- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
185

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. När lyckostjärnan föll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men allt flere svenska troppar störtade flyende förbi.

— Svenskar! Svenskar! ropade kungen, men ingen
hörde honom.

Lewenhaupt kom framstormande för att hejda och ordna
dem. Han slog, bannade, bad, befallde, men ingenting
hjälpte. Då fick han se kungen.

— Stå, gossar! Stå i Jesu namn och låt oss icke
öfvergifva kungen! ropade han till de flyende.

Då knektarne hörde att kungen var i närheten
stannade de.

— Är kungen här, så vilja vi stå, svarade de och slöto
en ring omkring honom.

Men nederlaget var ohjälpligt. Intet kunde hejda de
påträngande ryssarne och mot sin vilja drogs kung Karl
med af sin flyende här. Gång på gång blefvo bärarne
skjutna. Snart funnos endast tre kvar och på afstånd
syntes förföljande kosacker.

— Nej, det här duger icke. På detta sätt blir kungen
ohjälpligt fången, tänkte Kruse.

Han red fram till kungen,

— Tag min häst, ers majestät! Fienden är alldeles
inpå oss, yttrade han.

— Nå, men hvad skall löjtnanten själf ha?

— Jag får väl alltid någon annan. Men tag min; det
är hög tid! svarade Kruse och hoppade af hästen.

Kungen lyftes upp, den sårade foten lades öfver hästens
hals och så bar det åter i väg.

I detsamma såg Kruse unge Buss blekna och vackla
i sadeln. Blod rann ned för ryggen på honom. Förskräckt
skyndade han till honom.

— Hur är det med dig? frågade han.

— Jag har fått en kula i ryggen. Jag tror icke jag
kan hålla mig kvar på hästen, svarade Buss matt.

— Du måste. Stannar du här är du förlorad. Inom
en stund ha vi fienden öfver oss. Vänta!...

Och med ett raskt hopp svingade sig Kruse upp på
hästen och tog kamraten i sina armar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free