Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vänd er till Mazepa! Han kan nog gifva er an
visning på en sådan.
Kruse bugade sig ännu en gång, hvarpå han aflägsnade
sig för att uppsöka den gamle kosackhetmanen.
— Nå, det var ju alltid en omväxling i enformigheten.
Skall bli roligt att se, huru dessa turkar taga sig ut på
närmare håll, tänkte Kruse, medan han begaf sig till Mazepas
läger.
Detta låg på något afstånd från kungens. De svenske
knektarne och zaporogerna tågade hvar för sig, hade föga
beröring med hvarandra och kommo för öfrigt icke vidare
bra öfverens. De förre ansågo zaporogerna nästan mera
som underliga djur än som människor och hyste föga tillit
till deras stridsförmåga, och dessa senare funno svenskarne
tråkiga och dystra och icke alls sådana, som de tänkt sig
dem, hvilka hade rykte om sig att vara världens förnämsta
krigare. Och i synnerhet nu efter nederlaget hade de ännu
mera sjunkit i deras aktning.
I Mazepas läger herrskade glädje och fröjd. Ändtligen
hade man hunnit till Turkiets gränser; ändtligen var man
utom räckhåll för ryssarne. Lika förtviflade och ängsliga,
som de varit under de första dagarne af flykten, då de
hvarje ögonblick fruktat att se de ryska fanorna dyka upp
vid horisonten, lika barnsligt glada voro de nu öfver att
snart befinna sig i säkerhet. De anade det förfärliga öde,
som drabbat deras kamrater, hvilka blifvit tillfångatagna
vid Pultava och Dnieperstranden. De visste, hvilken
fruktansvärd hämnd ryssarne togo på upprorsmakarne, och de
ryste vid tanken på att ha kunnat råka i deras händer.
Men nu vinkade dem räddningen och kanske äfven segern,
ifall sultanen ville bistå dem i deras strid mot tsaren.
Medan Kruse sökte sig fram mellan vagnarne och
tälten för att träffa Mazepa, såg han ett par unga flickor,
hvilka han tyckte sig känna igen, sitta på marken.
Det var Mazepas dotter och den unga tscherkessflickan.
— Se god dag, Mitja och Dunja! Hur står det till med
er i dessa bedröfliga tider? hälsade han leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
