- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
253

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Genom ödemarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De stego till häst och redo nedåt floden. Den flöt där
gulgrå och strid framför dem, kantad af hög vass och en
och annan buske. I timmar redo de ifrigt sökande bland
vassen efter någon farkost, men ingen funno de. Trakten
var fullkomligt ödslig. Ingen hydda så långt ögat kunde
se, ingen människa, hvarken fiskare eller jägare, knappt några
djur, endast en och annan strandfågel, som med ett pipande
flög upp vid åsynen af de främmande företeelserna.

Plötsligt höll Kruse in sin häst och stannade. Långt
i söder såg han ett stort vatten utbreda sig för sina blickar.
Hur mycket han än spejade, kunde han icke skönja någon
strand på andra sidan. Det måtte vara en väldig flod, som
han icke kände till, tänkte han.

— Hvad kan detta vara? frågade han zaporogen på
rådbråkad ryska.

— Det där?

Dmitri följde riktningen af hans hand.

— Ja; hvilken flod?

— Ingen flod. Det är hafvet, svarade Dmitri leende.

— Hafvet! upprepade Kruse förvånad.

— Ja, hafvet. Svarta hafvet.

— Ah! Ja visst. Vi måste ju befinna oss i närheten
däraf. Bug faller ju ut där, tänkte Kruse och var riktigt
förargad på sig själf öfver att ha visat en sådan
okunnighet inför en zaporog.

De fortsatte sitt letande och hittade slutligen en gammal
ratten båt med stora hål i botten och på sidorna, hvilken
tydligen för länge sedan blifvit öfvergifven på grund af
sin skröplighet.

— Inte kan den där duga, menade Kruse.

— Den blir bra, svarade Dmitri.

— Ja, men den är ju full med hål som ett såll.

Dmitri skrattade så, att hans hvita tänder lyste. Han
tyckte, att den svenske löjtnanten var för dum.

— Hålen täta vi med gräs och tyglappar och sedan
blir båten lika bra som om han vore ny. Och för öfrigt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free