Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Officerarne stodo tysta omkring honom och vågade icke
tala. Med djup smärta betraktade de sin konung, som låg
på marken. De hörde hur han suckade, och på kappans
rörelser märkte de, att han våldsamt vred händerna i sin
förtviflan.
En stund låg han så. Därpå steg han upp och gick,
utan att yttra ett ord, in i sin bostad. Hans ansikte var
lugnt, men de sågo spår efter tårar på hans kinder. Och
hela natten hörde Hultman honom gå fram och tillbaka i
sin kammare, djupt suckande.
Aldrig hade de förut sett honom så förkrossad. Det
svåraste nederlag, de smärtsammaste plågor, sin förlorade
här och en skymflig flykt, allt hade han burit utan att med
ett ord eller en min visa det ringaste tecken till sorg. Men
underrättelsen om hans mest älskade systers död bröt
honom och bringade hans själ ur jämvikt.
Då han på morgonen efter en sömnlös natt trädde ut,
var hans panna klar som vanligt. Endast på den tystnad
han flere dagar därefter iakttog och på hans ensamma
ridter, längre än han annars brukade, kunde officerarne
märka hans sorg.
Några dagar förut hade underrättelsen om härtiginnans
bortgång anländt. Men då de visste, hur mycket kungen
älskade sin syster och hvilket hårdt slag hennes död skulle
bli för honom, hade de dragit sig för att meddela honom
den sorgliga nyheten, och ingen hade velat bära fram den.
Och så hände sig, att kungen plötsligt, utan att på något sätt
bli förberedd, fick kännedom därom. Och detta gjorde
naturligtvis slaget ännu bittrare för honom. Han visade likväl
intet missnöje med deras otillbörliga tystnad. Han förstod
att de kände till, hur kär hans syster var honom och att
de i det längsta velat bespara honom den sorgliga
underrättelsen. Men vissheten att aldrig mer få återse den
älskade ökade icke hans benägenhet för hemresan, utan
stärkte honom snarare i hans beslut att stanna kvar i
Turkiet. Om han ögonblickligen satt sig upp på sin häst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
