Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne satt och skref på ett nytt reglemente för
trupperna, då Auriwillius inträdde.
Han reste sig genast och gick honom till mötes.
— Välkommen, min käre hofpredikant! yttrade kungen
vänligt till den inträdande och räckte honom handen.
— Ers majestät, jag har kommit hit, ombedd därtill
af en olycklig människa, började Auriwillius.
— Jaså, är det någon, som gjort sig skyldig till någon
förseelse och har sändt er som sin böneman. Tala ut! Ni
vet att jag har det största förtroende för er, och finns det
någon möjlighet, skall jag gifva honom min nåd.
— Ers majestät, det är fråga om general Lagerkrona.
Så fori kungen hörde Lagerkronas namn, mörknade
hans min.
— Nå, hvad vill Lagerkrona? frågade han kort.
— Han önskar att, innan han reser härifrån, begå
Herrans heliga nattvard, svarade Auriwillius.
— Nå, därför finns väl intet hinder. Är det endast
för att begära min tillåtelse därtill, som ni begifvit er hit?
— Nej, jag har en bön från general Lagerkrona att
framställa för ers majestät.
— Och det skulle vara?
— Innan general Lagerkrona går till nattvarden,
önskade han försona sig med alla sina ovänner och då han
ådragit sig ers majestäts synnerliga onåd, har han anmodat
mig att gå hit för att utbedja ers majestäts förlåtelse.
— Har han sagt er, att han redan en gång förut varit
hos mig och begärt nåd?
— Nej, det har han icke! utbrast Auriwillius bestört.
— Så är det emellertid. Men jag sade åt honom att
packa sig hädan. Han har tillräckligt länge väckt oro i
sinnena, och han måste bort. Hvad hans sista anhållan
beträffar, så är det endast ett påhitt af honom för att få
komma tillbaka. Men det blir icke af. Har han ej något
annat, som tynger på hans samvete, så kan han gärna för
min onåds skull gå till nattvarden. Ty fastän jag som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
