Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Här trifs jag och här stannar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bästa af allt — inga närgångna fiender, ingenting att frukta
för lifhanken, det var just en tillvaro efter Göran
stallknekts sinne. Därför hade han blifvit ytterligt öfverraskad
och illa till mods, då hans nye herre en dag helt kort
tillsade honom att göra allt i ordning för en längre ridt.
— Hvart skola vi då rida? hade Göran bäfvande frågat.
— Till general Krassau i Polen.
— Men då kunna vi ju råka ut för fiender?
— Än sen. Det skall just bli nöjsamt.
Göran stallknekt hade icke riktigt samma uppfattning
därom men vågade ingenting säga, utan frågade blott, hur
många de skulle vara.
— En två hundra ryttare, svarade Kruse.
— Två hundra! Endast två hundra, för att tränga in
i ett land, där det öfverallt vimlar af mordiska fiender!
utbrast Göran förskräckt.
— Ja, det är tillräckligt. Men laga nu att allting blir
i ordning. Och det så fort som möjligt, hade Kruse rytit
åt honom.
Och djupt suckande öfver ödets växlingar hade Göran
stallknekt måst göra sig i ordning för affärden och stiga
till häst. Där han nu red bakom sin herre genom de öde
skogarne, väntade han hvarje ögonblick att få se polackernas
pikar sticka fram mellan träden, och han ångrade nästan
att han icke följt sin förre herre i fångenskapen och delat
hans öde. Där hade man åtminstone varit säker till lif
och lem, om man också kanske fått frysa och svälta litet,
men här fick man ju både frysa och svälta, om nätterna
ligga genomvåt på kalla marken och till på köpet hvarje
ögonblick sväfva i fara att bli spetsad eller nedskjuten.
Det var ju en galenskap att med så liten styrka bege sig
djupt in i fiendeland. Sannerligen om någon enda af dem
lefvande komme fram.
Och Göran stallknekt suckade, huttrade och frös, medan
han gumpade i sadeln efter sin herre.
Kruse och Mårten Ranck hade fortsatt samtalet utan att
bry sig om Göran stallknekts beklaganden och farhågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
