Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Här trifs jag och här stannar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mårten satte sig ned vid bordet och började äta med
god aptit, då och då sneglande på Kruse, undrande, huru
han skulle kunna reda dem ur knipan.
Denne hade genast skickat två män ned mot bron för
att iakttaga polackarne och ögonblickligen underrätta honom
ifall de företogo någon rörelse. Därpå fortsatte han sin
frukost.
Men ehuru han till det yttre föreföll fullkomligt lugn,
rasade han i sitt inre. Han var föga orolig öfver
polackarnes närhet, alltid skulle de väl kunna undkomma dem, om
de ville; men det föreföll honom ytterst motbjudande att
nu behöfva lämna detta slott, där de hade det så bra.
Hvilken otur! Just som de efter flere dagars ridter nådde
ett rastställe, och ett så präktigt till på köpet, där de väl
voro i behof att hvila upp sig, skulle de vara nödsakade
att begifva sig därifrån. Det var så man kunde spricka
af harm.
Han funderade hit och dit, hur han skulle kunna få
bort fienden och samtidigt i lugn kunna stanna kvar några
dagar i slottet. Till slut fick han en idé. Först föreföll
den honom outförbar, men ju mera han tänkte på den,
dess bättre fann han den. I alla händelser kunde man ju
försöka.
— Nej, sannerligen jag lämnar detta härliga slott. Här
trifs jag och här blir jag. Fienden må draga bort, utbrast
han och slog handen i bordet, så att bägarna hoppade och
vin spilldes ut.
Hela sällskapet tittade upp från tallrikarne. Ja, nog
vore det skönt att få stanna där man var, men hur skulle
det kunna gå till, då man hade fyra tusen fientliga
polackar omkring sig och endast utgjordes af en skara på
något mer än hundra femtio man, tänkte de.
— Det blir allt vi, som få draga bort i stället, yttrade
Mårten.
— Nej, vid min goda pamp blir det så! Lyckas min
plan, är det vi, som komma att stanna här som herrar på
slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
