Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Här trifs jag och här stannar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne genomläste den och tycktes verkligen bli
öfvertygad. Han mumlade någonting och bad Mårten följa sig.
Denne satte sin häst i skridt och så begåfvo de sig till
öfverstens tält.
— Hvad nu då! En svensk officer? utropade öfversten
förbluffad, då hans officer för honom anmälde Mårten Rancks
ankomst till lägret.
— Ja, det tycks förhålla sig så. Han har visat mig
ett papper, som bekräftar hans egenskap af svensk officer.
— Det var högst besynnerligt. Nästan hela svenska
hären blef ju tillfångatagen vid Pultava och med den lilla
öfverblifna resten befinner sig ju kung Karl långt nere i
Turkiet. Här finnas inga svenskar annat än general
Krassaus härafdelning och den står väl ännu i närheten af
Lublin. Åtminstone har jag ej hört något af att den
börjat röra på sig.
— Kanhända tillhör svensken denna afdelning, menade
polacken.
— Hm! Ja, omöjligt är det ju ej. Stod general
Krassaus namn under episteln?
— Jag hade svårt för att läsa det. Men jag tyckte,
att det var något liknande.
— Jaså. Ja, jag får väl själf undersöka saken, yttrade
öfversten och trädde ut ur tältet.
Mårten Ranck hade stigit af hästen och väntade. Han
hade antagit en så morsk hållning som möjligt. Polske
officerare och soldater skockade sig omkring honom och
betraktade honom som om han varit ett underligt djur,
men Mårten låtsades icke märka det. Trots sitt morska
utseende var han dock icke så litet orolig öfver utgången.
— Dum historia det här, tänkte han. Det är den galne
Krusens fel alltsamman. Han kunde gärna själf ha ridit
åstad för att ensam uppmana en fientlig styrka på tre
tusen man att draga sig undan. Hur löjligt att tro, att
någonting så vansinnigt skall kunna lyckas! Vinet måtte
stigit honom åt hufvudet, då han kunde komma på en så
barock idé. Och detta endast för att få dröja några dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
