Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Här trifs jag och här stannar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
truppen, gaf han order, att, då ryttarne angrepo, marschera en
på hvardera flygeln fram och tillbaka i skogsbrynet och
trumma och blåsa af alla krafter.
Så var allt ordnadt till slaget och den lilla ryttartruppen
satte sig i rörelse.
I sakta mak redo de genom skogen, inom sig undrande
hur detta äfventyr egentligen skulle aflöpa.
— Det blir väl ingen annan råd än att vi få kasta oss
tillbaka och fly undan, ifall vi icke lyckas skrämma fienden.
Men snöpligt blir det och förargligt är det att efter så kort
tid nödgas lämna det präktiga slottet, där vi haft det så
bra på alla vis, tänkte knektarne, medan de styrde hästarne
mellan granarne.
Kruse och Mårten Ranck höllo sig ett stycke framom
de öfriga för att undersöka, ifall inga fiender gömt sig i
skogen.
Plötsligt höll Mårten in sin häst och lyssnade. Han
tyckte sig förnimma ett buller och gjorde kamraten
uppmärksam på det.
— Det är bestämdt polackar. Jag kunde väl tro, att
de skulle rycka framåt i stället för att draga sig undan,
yttrade Mårten.
Knappt hade han sagt dessa ord, förrän en liten grupp
på tre polackar skymtade fram mellan träden.
— Nu gäller det, tänkte Kruse. De må vara få eller
många. Här skall göras effekt.
Han höjde värjan, vände sig om i sadeln och ropade
så högt han förmådde:
— Framåt, bussar! I galopp.
Ögonblickligen försvunno de tre polackarne och de
svenske knektarne kommo framstörtande.
— Halt! kommenderade Kruse.
— Hvad tusan nu? Det var ett besynnerligt sätt att
angripa fienden, tänkte både Mårten och knektarne och sågo
förvånade på sin löjtnant.
— Det där duger ej. Ni rida alldeles för tätt
tillsammans. Skingra er! Och du Peter trumslagare, och du Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
