Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Rösten ur gluggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fången. Efter dem syntes Göran, nu belåten med att vara
välbehållen tillbaka och stolt öfver att ha deltagit i en
människas befrielse ur ett så förfärligt fängelse. Hvilken
präktig historia blefve icke detta att berätta för pigorna och
drängarna där hemma på herregården, då de sutto samtalande
efter dagsverket. Han tyckte sig se mjölk Brittas klotrunda
ögon lysa af förvåning och drängarnas afundsamma miner.
Skulle han icke med den historien tjusa till henne och slå
alla andra ur brädet, vore det märkvärdigt.
Nu kunde de närmare betrakta fången. Med förvåning
betraktade denne alla de svenska knektarna och undrade,
hvart slottets folk tagit vägen. Hans ögon stirrade glupskt
på maten. Kruse som märkte det, sade till honom att sitta
ned vid bordet och lade fram för honom. Den befriade
fången började ifrigt äta under tystnad.
Det tycktes vara en man på några och trettio år. Trots
smutsen kunde man se att han var en ädling. Anletsdragen
voro fina, hållningen full af behag och de smala händerna
tydde på ädel ras.
Kruse ville icke störa mannen med några frågor utan
lät honom äta i fred. Då han slutat, förde Kruse honom
in i ett närgränsande rum, där han hällde upp vatten åt
honom, så att han kunde tvätta sig, lade fram en sax och
letade rätt på en polsk kostym.
— Tack! yttrade mannen och tog af sig sina trasiga
kläder.
Då han befriat ansikte och händer från den värsta
smutsen, kallade Kruse på Göran. Denne, som med undantag
af krigiska bedrifter var hemma i litet af hvarje af de
göromål, som bruka förekomma på en herregård, och bland
annat brukade hjälpa drängarne med deras rakning om
söndagarna och hårklippning hvar midsommar och jul, fick
nu uppträda som rakomästare och hårfrisör. För hans
konstförfarna hand föllo främlingens tofviga lockar, och skägget
klipptes och ansades. Då Göran var färdig och med stolthet
betraktade sitt verk och främlingen dragit på sig de nya
kläderna, kunde Kruse knappast igenkänna den förre fången,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
