Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hel dag i vild karrier tågat tillbaka, hade han hejdat
sig och börjat fundera öfver situationen. Det föreföll
honom egendomligt, att intet spår af förföljande svenskt rytteri
syntes till. Äfven om bron brunnit upp, skulle väl en del
af de svenske ryttarne på något ställe kunnat vada eller
simma öfver floden. Men ingenting hördes af. Då gaf
öfversten order till halt och började hopsamla sina under
flykten spridda troppar. Hela följande dagen höll han på
därmed; men då han åter fått dem ordnade, började han
försiktigt att tåga tillbaka under utsändande af patruller
i alla riktningar.
Genom dem fick han reda på att svenska soldater ännu
höllo till kring slottet. Och så stor var hans fruktan att
råka ut för Krassaus trupper, att han icke genast vågade
angripa. Först dagen därpå, då han af spejare fick reda
på att svenskarnes förtrupp, på sin höjd två hundra man
stark, aftågat norrut och att fortfarande ingenting syntes
af Krassaus här, beslöt han följa efter för att öfverrumpla
och nedgöra denna.
Kruse misstänkte också att det var samma polackar,
som öfverraskat dem.
— Bullret du. Det där bullret, som jag hörde, men
som ni icke trodde betyda någonting, det var från dem.
Sakrament att jag den gången icke var på min vakt! Hvad
skall kungen säga, när han får veta att jag förstört ett
helt kompani för honom. Då blir han icke nådig. Men
väl var att icke da eller jag blefvo tillfångatagna eller
nedgjorda. Vi ha nu i alla händelser hopp om att kunna
uträtta vårt uppdrag och framlämna depescherna till Krassau.
Men därtill fordras att vi rida undan hela natten så fort
hästarne orka springa, yttrade Kruse, medan de i vild fart
rusade genom skogen.
Under tystnad galopperade de mot norr. Hästarne
flämtade, svetten flöt från deras länder och ångan steg från dem.
— Nej, det här duger ej. Vi måste låta dem pusta
ut en stund, annars stupa de snart, och då förbi med oss,
menade Kruse och saktade farten till skridt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
