Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kruse lofvade att vid tillfälle framföra deras tankar
till kungen.
— Men för resten står väl detsamma i brefven från
rådet, tilläde han. Så inte tjänar det mycket till att jag
pratar. Men jag skall likväl göra det. Fast icke tror jag
att det kommer att ha någon verkan. Ty hans majestät är
envis, envis som... som...
— Som en dåre, mumlade en af officerarne mellan
tänderna.
Under tiden hade ett tiotal af de öfverlefvande bland
Kruses folk nått fram till lägret. Med dessa och tjugu
knektar, som Krassau gaf honom till betäckning, anträdde
Kruse och Mårten Ranck den långa återfärden till Bender,
efter att ha tagit ett hjärtligt farväl af kamraterna.
— Bed kungen att han snart kommer tillbaka! voro
de sista ord, som de riktade till dem.
Generalen själf sade intet, men det syntes granneligen
på honom, att han delade sina officerares mening.
Kruse och Mårten lofvade det, och så bar det i väg
söderut. Och nu redo de båda svenska officerarne med sitt
lilla följe åter genom de djupa skogarne, på alla sidor
omhvärfda af fiender.
— Nu gäller det att se upp. Vi måste så mycket som
möjligt undvika de stora vägarne och hålla oss till stigarne.
Rätta kursen finna vi nog ändå, blott vi iakttaga solen.
Jag vill icke ännu en gång utsätta mig för en sådan
öfverrumpling som sist hände oss, yttrade Kruse till kamraten,
medan de i spetsen för ryttarskaran redo fram på en
smal väg.
— Nej, det är nog bäst. Skola vi komma fram
välbehållna, få vi allt vara försiktiga, svarade Mårten.
Dagarna gingo, den ena lik den andra. Tidigt upp om
morgnarne med solen, litet kött och några bitar bröd, så
rida hela dagen tills skymningen föll; då slogo de läger,
tände upp eldar och kokade sig ett bastant mål; sedan
lägga sig på kalla marken, svepa in sig i kapporna och
somna vid granarnas susning under tindrande stjärnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
