Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Drick litet, så känner du dig kryare, sade Kruse
och hällde i en bägare åt honom.
— Jag känner mig fullkomligt väl, endast litet sömnig,
svarade Buss leende och drack.
— Bah! Sofva får du göra sedan. Berätta nu litet
för oss om hur ni hade det där borta i Ryssland och hur
du lyckades slippa därifrån.
— Det är just icke så mycket att berätta därom. Smyga
sig fram genom skogarne, hungra, svälta, ofta känna sig
nära att stupa af trötthet, ibland fly undan som ett jagadt
djur, ibland gömma sig under kullfallna träd, stenrös, broar,
likt en efterspanad missdådare. Och så denna pinande
ångest. Aldrig någon ro, hvarken dag eller natt, hvarken
sofvande eller vakande, ständigt jäktad, förföljd, åtminstone
i inbillningen. En och annan gång träffade jag likväl på
goda människor, som, fastän de voro ryssar, likväl voro
barmhärtiga nog att bistå mig i stället för att angifva och
utlämna mig.
— Men hur hade ni fångar det egentligen? Hur
behandlade tsaren er? frågade Kruse.
— I början rätt väl. Han var fylld af stolthet och
glädje öfver sin oväntade seger och därjämte smickrad af
att ha så många framstående svenska officerare,
fältmarskalker, generaler, öfverstar omkring sig. Dem behandlade
han till en början på ett artigt och så långt han förmådde
— hvilket dock icke var synnerligen mycket — belefvadt
sätt. Han inbjöd dem till sin taffel och underhöll sig gärna
med dem. Ah, tsaren är en slug herre skall du tro. Han
insåg granneligen nyttan och vikten af att ha så många
kunniga svenska officerare hos sig i Ryssland att sprida
bildning bland hans barbariska folk. Oss andra och menige
man brydde han sig föga om, vi fingo sköta oss bäst vi
kunde och hade det äfven under första tiden ganska dåligt,
ehuru han nog icke underskattade den fördel han ägde i
de svenske soldaternas kunnigheter i olika handtverk. Det
var också därför, som vi sedan blefvo utposterade i små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
