Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
noggrant alla händelser och förändringar bland oss, sjukdom
och dödsfall, och tycktes finna ett visst nöje däri. Kommer
han någonsin tillbaka till Sverige, blir det säkerligen en
dugtig ämbetsman af honom. Men det gör han väl aldrig.
...Nå, vi talade alltid om flykt, då vi sutto tillsammans
om kvällarne. Hård log därvid alltid så vemodigt bittert
liksom om han velat säga: Ja, för dig och de andra, som
äro friska, kanske det kan gå, men ej för mig med mina
stympade fötter; jag kan aldrig hoppas på att komma härifrån,
så vida jag ej blir frigifven. Men det dröjer nog, om den
stunden ens någonsin kommer.
Och han hade nog rätt. Det fanns ingen möjlighet för
honom att kunna fly. Det hade visat sig en gång förut.
— Huru! Ni hade alltså en gång förut försökt att fly?
frågade Kruse.
— Ja, som jag för en stund sedan sade. Och det var
orsaken till att vi från en jämförelsevis dräglig stad i
Ryssland, blefvo förflyttade ett stycke in i Sibirien.
— Berätta hur det gick till!
— Som jag sade, hade vi fått kvarter i en liten stad
långt bort i Ryssland. Den var omgifven af murar, och
utanför dessa fingo vi icke utan särskild tillåtelse begifva oss.
Ett stycke från denna stad visste vi att en annan var
belägen och att i denna fanns ett ryskt kompani. Det var
härpå vi byggde vår plan.
— Huru! Jag förstår icke riktigt, yttrade Kruse.
— Jo, vår mening var att söka öfverrumpla denna stad,
nedgöra soldaterna och sedan bemäktiga oss deras kläder
och vapen.
— Men I haden ju inga vapen själfva?
— Åhjo, något.
— Hur i all världen haden I kunnat komma åt sådana?
frågade Kruse förvånad.
Buss log.
— För pengar kan man få en ryss att göra mycket,
till och med att sälja sin hustru och sin odödliga själ,
svarade han. Vi hade lyckats muta en rysk soldat och han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
