Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Omöjligt, min vän, svarade han. Hvart skulle jag
komma med mina stympade fotter? Jag kan ju endast gå
helt långsamt och till på köpet endast stödd på käppar.
Jag skulle endast bli en börda för dig och för öfrigt aldrig
nå fram. Hej, sök du ut en annan kamrat åt dig och
planera saken försiktigt och omsorgsfullt, så kanske du kan
lyckas. Men jag kan aldrig följa dig. Jag får nog stanna
här till mina döddagar, tilläde han med en suck.
Han hade nog rätt, Hård. Det var omöjligt för honom
att följa mig på flykten. Jag måste därför se mig om efter
en annan kamrat.
Efter långt betänkande valde jag en, med hvilken jag
blifvit bekant under fångenskapen. Han hette Björn, var
fänrik vid något regemente, jag kommer icke ihåg hvilket.
En hurtig och rask yngling, ett år yngre än jag, alltid glad
och hoppfull, hade icke ens fångenskapen, det misslyckade
rymningsförsöket, prygel eller svält förmått böja honom
och nedstämma hans sinne. När jag omtalade för honom
min plan, blef han förtjust. Han gick genast med på
förslaget och sade sig själf ha funderat på något dylikt, men
icke riktigt vetat, huru han skulle bära sig åt.
Företaget börjades med att han flyttade till Hård och
mig, och sedan började arbetet.
— Hur bar ni er åt? frågade Kruse.
Buss gäspade och drack en klunk.
— Ja, det skall du få höra i morgon, sade han. Det
är sent nu och vore kanske tid på att lägga sig och sofva.
— Ja, du har rätt. Låt oss göra det. I morgon
fortsätta vi färden, och då kan jag få höra vidare, svarade
Kruse.
De två vännerna och Mårten Ranck, som hela tiden
setat tyst och endast hört på, reste sig upp från bordet.
Mårten gick ut efter några grenar för att lägga på elden.
Rundt kring kojan sofvo knektarne, insvepta i sina kappor.
Äfven hästarne sofvo stående, blott en och annan betade
det fuktiga, till hälften vissnade gräset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
