Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma under densamma, ty att söka genombryta den var
icke tänkbart. Därtill hade vi för dåliga verktyg.
— Märkte verkligen ingen af ryssarne under hela tiden
ert förehafvande? frågade Kruse.
— Nej, men en gång var det mycket nära att det
blifvit upptäckt, svarade Buss.
Mårten Ranck, som red efter, lystrade till och styrde
sin häst några steg närmare kamraterna.
— Hur gick det till? yttrade Mårten.
— Jo, en eftermiddag, just då vi som bäst höllo på med
vårt arbete, knackade det på dörren.
— Hvem där? frågade jag, i tanke att det endast var
en kamrat.
— Vakthafvande officeren, svarades bakom dörren.
Jag blef helt förskräckt. Björn var nere i gången och
gräfde, jag samlade upp jorden, låren var bortflyttad och
hålet var öppet.
Att flytta låren öfver öppningen var icke tid till.
Hastigt ryckte jag till mig en fäll och kastade öfver hålet,
hvarpå jag placerade bordet öfver den. Så öppnade jag
bäfvande för den ryske officeren.
— Hvarför vid alla djäflar öppnar ni icke genast, röt
denne, i det han trädde in genom dörren. Han såg mycket
förgrymmad ut och blickade forskande omkring i rummet.
— Jag var icke klädd, när det knackade, stammade jag.
— Hvarför var ni ej klädd då? röt han.
— Jag är sjuk och låg till sängs, ljög jag.
— Jaså, brummade han.
För att blidka honom, skulle jag gärna bjudit honom
på wodka; men jag tordes ej. I så fall hade han
sannolikt slagit sig ned vid bordet, som jag ställt öfver hålet,
och då upptäckt alltsamman. Jag höll mig i stället i
närheten af dörren för att få honom att också stå där. Men
jag vågade ej fråga om hans ärende. Hela tiden brusade
i min hjärna den tanken, att han upptäckt något.
Ändtligen bröt han tystnaden och yttrade:
— Jag har kommit hit för att få några upplysningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
