- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
419

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett ömt farväl af honom, begaf jag mig i väg. Och nu
vet jag ej, om han är lefvande eller död, om han är på
väg efter mig eller ligger jordad därborta i Ryssland.

— Nå, hur gick det sedan för dig, när du blef ensam?
frågade Kruse.

— Ungefär på samma sätt som förut. Sedan mina
pengar tagit slut, var jag uteslutande hänvisad till
människornas barmhärtighet och måste tigga mig fram.
Emellertid gick vintern och våren kom. Då blef det något
bättre för mig. Arbetet började på åker och äng, och ofta
stannade jag vid någon by och hjälpte bönderna med
deras göromål. På så sätt kunde jag förtjäna någonting,
ehuru färden naturligtvis gick mycket långsammare. Hela
våren och sommaren färdades jag på det sättet, ömsom
uppehållande mig i byarne med arbete, ömsom tågande, till
dess jag nu vid höstens inbrott uppnådde Polens gräns, och
du fann mig i en öfvergifven koja. Det var verkligen en
utomordentlig lycka, ty annars hade jag kanske länge
måst tåga, innan jag funnit några vänner, afslutade Buss
sin berättelse.

— Ja, det var verkligen tur att jag fann dig, svarade
Kruse. I stället för det kompani, som kungen anförtrodde
mig och som tyvärr blifvit tillintetgjordt, återför jag till
honom en flykting från Sibirien, som kan berätta för honom,
hur de svenska soldaterna ha det därborta. Och det torde
kungen icke tycka illa om. Han tänker nog ofta på den
här, som genom hans förvållande blifvit fången, fastän han
icke låtsar något därom eller säger något.

— Men hvad gör han egentligen därnere i Bender.

— Hvad han gör. Exercerar, rider, läser, promenerar
och väntar.

— Väntar?

— Ja på sultanens utlofvade hjälp. Förr än han
får den, beger han sig nog ej därifrån trots alla uppmaningar
och landets svåra läge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free