Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter slaget vid Pultava, då de voro kringrända af ryssarne
vid Perewoloczna-floden och måste gifva sig fångna. Där
ser man den gudomliga rättvisan, som till sist trots allt
måste segra. Nu är det min tur, tänker kung Karl, medan
han eggar sin häst till allt snabbare fart.
Ett stycke bakom honom rida de tre vännerna Kruse,
Buss och Mårten Ranck jämte andra officerare, och i
närheten af dessa Kruses och Buss’ betjänt, Göran stallknekt,
alltjämt förbannande sitt öde att nödgas gifva sig ut på
nya krigståg, sedan han nyss lyckligt och väl kommit
undan ett.
Kruse och Buss samtala lågmält, medan de galoppera
sida vid sida.
— Men jag kan icke förstå, hvarför ej kungen förut
har begifvit sig till turkiska hären, yttrar Buss. Storviziren
har ju inbjudit honom, och det synes mig alltid bättre och
säkrare, om han redan vore där och kunde öfvervaka
rörelserna. Sannerligen jag tror att turkarne äro mycket att
lita på.
— Ja, det kan så tyckas, men jag tänker likväl att
kungen har sina skäl för att icke förr än nu ha begifvit
sig dit.
— Och hvilka skulle det vara?
— Tror du kung Karl vill vara vid en här, där han
icke själf får föra högsta befälet. Det skulle vara för
mycket nedsättande för hans stolthet.
— Aha! Jaså, det är därpå det beror.
— Ja. Och så en sak till. Det tillhör icke honom,
som är en krönt konung och en öfver hela jorden ryktbar
hjälte, att först aflägga besök hos viziren, hvilken icke är
någonting annat än sultanens tjänare. Det skulle vara för
mycken ära för denne.
— Men nu beger sig kungen ändå till honom och
tyckes icke kunna komma fort nog fram.
— Det är skillnad nu. För öfrigt är det icke till
viziren utan till tsaren, som kungen begifver sig. Det är för
att hälsa på honom och föreskrifva fredsvillkoren. Och ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
