- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
427

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Genom dag och natt gick den häftiga ridten, och en
eftermiddag befunno sig kungen och hans officerare vid
östra stranden af Prut, där polackarne och tartarerna stodo.
Här hade han en utmärkt öfverblick af det ryska lägret,
och han insåg genast att tsaren var förlorad.

— Nå ändtligen, nu skall du ersätta mig Pultava och
dina förrädiska stämplingar få sin välförtjänta lön,
mumlade han för sig själf, medan han riktade kikaren mot det
ryska lägret.

Några förnäma polackar närmade sig honom bugande.
På deras ansikten låg ett underligt uttryck af förlägenhet,
som förvånade svenskarne.

Kung Karl red dem till mötes.

— Nu kan tsaren icke undkomma. Han måste gifva
sig på nåd och onåd, yttrade han till dem.

— Ers majestät! började den ene af polackarne och
bugade sig ännu en gång.

— Nå, hvad är det?

— Jag har en viktig underrättelse att öfverbringa till
ers majestät.

— Har tsaren redan gifvit sig? frågade kung Karl.

— Han har nyss slutit fred med viziren mot att få
fritt aftåga.

— Hvad!

Kung Karl gaf till ett häftigt utrop och stirrade häpen
på polacken. De svenske officerarne, som hört hans ord,
omringade honom icke mindre förvånade.

— Det är icke möjligt. Det kan icke vara sant,
utbrast kungen.

— Jo, jag vet det bestämdt. För ett par timmar sedan
undertecknades freden.

— Det får icke ske. Viziren har icke rättighet att
sluta fred utan mitt hörande. Jag har sultanens löfte
därom och skall veta att få det infriadt. Här är förräderi
med i spelet, som måste förhindras.

Polacken bugade sig men teg. Kung Karl betraktade
honom några ögonblick. En brännande rodnad hade stigit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free