Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tsaren började tala och delgaf officerarne dessa sina
dystra tankar. Hvad var att göra? Kunde någon gifva
honom ett råd.
Generalerna tego och betraktade dystert hvarandra.
Ingen tycktes ha något förslag att komma fram med.
Slutligen tog en af de äldre till ordet.
— Under nuvarande svåra omständigheter synes mig
ingenting annat återstå än att ännu en gång försöka ett
djärft utfall, yttrade han.
— Men det ha vi ju redan gjort och hvarje gång
blifvit tillbakakastade. Och så kommer det att äfven nu ske,
svarade tsaren.
— Kanhända dock att man med tio tusen af våra
bästa ryttare skulle kunna slå sig igenom. Åtminstone så
att ers majestät och drottningen med ett litet följe kunna
undkomma. Och då vore ju redan mycket vunnet.
Tsaren gick några slag fram och tillbaka i tältet. Man
kunde se på hans min, att förslaget föga tilltalade honom.
Men att öfvergifva hären och lämna den i sticket alldeles
som han gjorde vid Narva. Det vore nesligt fegt. Och
för öfrigt skulle det sannolikt misslyckas och han själf blifva
skjuten eller fången.
— Nej, svarade tsaren. Det vill jag ej. Jag
öfvergifver icke hären utan stannar hellre och gifver mig fången
som den. Ryssarne må sedan utse en annan tsar till min
efterträdare.
Förgäfves sökte generalerna öfvertala tsaren att icke gifva
allt förloradt utan åtminstone söka rädda sig själf. Med ett
litet följe på endast några få man skulle han lättare kunna
smyga sig igenom fiendens leder och undkomma. Tsaren
stod fast vid sitt heslut att icke lämna hären. Förtviflan
grep allt mera hans sinne, och slutligen afskedade han
officerarne och förbjöd någon, hvem det vara må, att inträda
i hans tält och störa honom.
— Jag vill vara ensam, yttrade han till generalerna
och vinkade åt dem att aflägsna sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
