Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djupt bugande delgåfvo ryssarne viziren tsarens
förslag. Ehuru han blef ganska förvånad, rörde sig icke en
muskel i hans bleka ansikte. Han satt orörlig som en
bildstod, men på Poniatowskis läppar syntes ett löje öfver
tsarens förslag. Kunde denne väl vara dum nog att tro, det
viziren skulle gå in på något sådant.
Men ju längre underhandlingarne fortforo, dess mera
blef det tydligt, att viziren icke var alldeles obenägen för
tsarens förslag. Han frågade hur mycket penningar och
smycken han själf skulle erhålla. Ryssarne nämnde den
summa de lyckats åstadkomma, och för första gången visade
sig liksom ett svagt leende på vizirens läppar. Men
Poniatowski rodnade af harm. Var det möjligt att viziren skulle
gå in på sådana villkor? Turkarne skulle visserligen få
Azov jämte annat. Men hvad fingo svenskarne? Intet.
Och dock hade sultanen högtidligen lofvat kung Karl
betydliga fördelar.
Emellertid gaf viziren intet bestämdt löfte. Men ej
heller tillbakavisade han tsarens förslag. Och belåtna med
utgången drogo sig de ryske officerarne tillbaka.
Då de ridit bort, vände sig Poniatowski till viziren. Han
förebrådde denne, att han ej med förakt tillbakavisat
tsarens förslag. Var icke denne urståndsatt att kunna rädda
sig? Behärskade icke turkarne och tartarerna fullkomligt
hans läger? Fanns det någon utsikt för honom att kunna
rädda sig? Och framför allt: Voro icke hans medgifvanden
alldeles för ringa, och fanns däri inrymdt någonting till
svenskarnes fördel? Men sultanen hade lofvat kung Karl
goda fördelar? Och nu tingo svenskarne intet.
Stel som en gudabild och med ett svagt småleende på
läpparne åhörde storviziren Poniatowskis häftiga ord. En
lång stund sedan denne slutat, satt han tyst liksom
begrundande för sig själf. Röken ringlade oafbrutet från hans
mun. Slutligen upphof han sin röst och yttrade med en
underligt sjungande stämma.
— Kung Karl skall få fritt genomtåg! Kung Karl
skall få fritt genomtåg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
