- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
435

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denne likväl tillhviska honom, att han skulle tänka på de
fördelar, som sultanen lofvat Sverige vid fredslutet.
Viziren svarade med en nick, men yttrade ingenting.

Underhandlingarne började. En af de ryske officerarne
uppläste tsarens skrifvelse, hvari denne åter framhöll de
medgifvanden, han ville gifva sultanen, samt nämnde den
summa, han som bevis på sin aktning och vänskap ville
öfverlämna till viziren.

Denne satt en stund tyst och stirrade framför sig.
Slutligen tog han till ordet och yttrade, att han vore benägen
att gå in på tsarens förslag och låta honom fritt aftåga med
sin här, men att han därvid hade ännu ett villkor att
framställa.

— Se så, tänkte de ryska officerarne förskräckta, nu
kanske han också fordrar, att tsaren äfven skall återlämna
de länder, han tagit från Sverige, kanhända också nedrifva
Petersburg.

— Och det villkoret skulle vara? frågade ängslig den
af ryssarne, som förde ordet.

— Jag fordrar dessutom, att tsaren förbinder sig till
att låta den svenske kungen och hans följe obehindradt få
återvända till deras fädernesland.

De ryske officerarne andades lättare.

— Ah! tänkte de. Ingenting annat.

Det villkoret visste de, att deras härskare gärna skulle
gå in på.

— Vi ha vår herre tsarens fullmakt att äfven bevilja
detta, yttrade därför den förnämste af dem.

Sedan äfven detta villkor blifvit uppsatt på fördraget
och ryssarna tecknat sina namn därunder, reste sig viziren
för att äfven underteckna det.

Då blef Poniatowski orolig. Skulle verkligen viziren
icke låta svenskarne få någon annan fördel än denna
obetydliga, att obehindradt få tåga hem? Det vore ju alldeles
mot sultanens löfte.

Han reste sig hastigt och skyndade bort till viziren,
som stod med pennan i handen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free