Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Järnskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unge kuriren tittade sig förvånad omkring.
Sannerligen här såg helt krigiskt ut. På ett afstånd rundt
omkring kunde han se turkarnes, janitscharernas och
tartarernas väldiga skaror, hvilka voro lägrade kring den lilla
svenska staden och helt och hållet inneslöto den. Kungen
hade befästat sin stad. Mellan de förnämsta byggnaderna
voro uppförda ett slags förskansningar, bestående af
hopdragna vagnar, kärror, tunnor, bänkar, sängar, allt som
kunde användas till skydd, och mellanrummen hade man
fyllt med hästspillning, risknippor, jord och stenar. I midten
låg kungshuset, en fast byggnad af sten med en och en
half fot tjocka murar, prydligt utsiradt och försedt med en
altan, hvarifrån tolf trumpetare hvarje dag gåfvo signaler
till gudstjänst, öfningar och måltider. Från taket fladdrade
stolt den svenska flaggan och huset var helt och hållet
tillspärradt med pålverk.
På kort afstånd från kungshuset befunno sig
byggnaderna för kansliet, köket, silfverkammaren, skafferiet,
källaren, äfven dessa nödtorftigt befästade.
På den lilla stadens gator rådde ett rörligt lif. Officerare
och soldater skyndade om hvarandra, arbetande på att
stärka befästningarne, och på en öppen plats sågos några
korpraler under bistert löje exercera med skrifvare och
vaktmästare, betjänter, kockar och trosspojkar. Alla skulle
vara med att försvara den svenska staden mot fiendens
stundande stormning. Ingen kunde undvaras.
— Men detta är ju för galet! Tror hans majestät
verkligen att han med vår lilla skara skall kunna motstå de
väldiga fiendemassornas anfall? Vi äro ju icke mer än
omkring femhundra man, inberäknadt kammartjänare och
kockspojkar, då däremot turkarne och tartarerna äro öfver
trettio tusen och ha många kanoner. Det är ju en
fullkomlig galenskap, yttrade Hjort och betraktade ömsom den lilla
svenska staden, ömsom de vidsträckta fiendemassorna.
— Visst är det galenskap. Men det är nu ingenting
att göra åt, svarade Kruse och ryckte på axlarne. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
