Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Järnskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kuriren Hjort betraktade sin vän tyst några ögonblick.
Så räckte han honom handen.
— Jag gör så med, svarade han.
Dagen hade skridit. Solen höll på att gå ned, kungen
syntes återvända till lägret. Han såg så glad ut, så
ungdomligt käck och öfvermodig, som om han vunnit en god
framgång.
Grothusen skyndade i peruk och spetskantad rock fram
till honom och lät ännu en gång lura sig af hans sorglösa
utseende.
— Nå, hvad sade paschan? Ämnar han inställa
stormningen och låta ers majestät i frid draga hädan? frågade han.
— Paschan! Jag såg icke alls till paschan. Han aktar
nog att hålla sig undan. Men hvad stormningen beträffar,
hörde jag af några turkar, att den lär komma att äga rum
endera dagen, kanske i morgon. Det går bra; det går bra,
svarade kung Karl och slog glad med handen på värjfästet.
— Det går åt helvete, mumlade Grothusen.
Kungen försvann inom pålverket, och Grothusen blickade
bekymrad efter honom.
— Det måtte ha varit många stridigheter mellan kungen
och paschan, innan han kunnat besluta sig för en sådan
ytterlighet som förskansa sitt läger och försvara sig in i
döden, återupptog Hjort samtalet.
— Ja, det kan du lita på. Här har varit ett
evinnerligt underhandlande och tvistande, veckorna innan du kom
hit. Det började med att sultanen blef så utledsen på
kungen, att han gaf honom hvad han begärde. I midten
af november förra året anlände till paschan i Bender ett
tusen två hundra turkiska pungar, ehuru kungen endast
begärt tusen. Sultanen ville visa sig frikostig i hopp att
dess förr blifva af med sina besvärliga gäster, förstår du.
— Efter åtskilliga svårigheter lyckades Grothusen, som
verkligen är en knipslug karl och ett riktigt finanssnille,
att få paschan att utbetala penningarne, dock under
uttryckligt förbehåll, att kung Karl med allt sitt folk skulle
afresa på dag och timme, som denne bestämde. Jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
