Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Sjuklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vemodigt blickade de på de ståtliga vattenkonsterna, på
platanerna, palmerna, cypresserna, som kantade deras väg.
Parken var ljuflig att skåda. Otaliga blommor lyste på
rabatterna och luften var fylld af vällukter. Men de två
svenskarne hade intet öga för all denna skönhet. De önskade
sig därifrån så snart som möjligt. De längtade till ett
fattigt land högt upp i norden, ett land, där folket led nöd
och var förtvifladt och hvilkets kuster fienden härjade. De
brydde sig intet om förgyllda kupoler, om härliga blomster
och färgskimrande fåglar; de ville blott hem till det fattiga,
karga landet och önskade att kungen ändtligen skulle
besluta sig för att återvända dit.
Den ene af dem, Buss, hade vid det stora slagsmålet i
Bender blifvit bortsläpad af tartarerna — och för några
veckor sedan efter flere svårigheter utlöst, hade han skyndat
efter kungen till slottet Timurtasch, som han visste skulle
ligga någonstädes i närheten af Adrianopel. Hjort, den
andre af de samtalande hade haft bättre tur. Jämte flere
andra hade han under striden lyckats hålla sig vid kungens
sida, blifvit tillfångatagen på samma gång som denne och
fått följa honom i fångenskapen.
Tysta gingo de två vännerna bredvid hvarandra. På
afstånd skymtade några mörkhyade turkar. I dammarne
summo mjukhalsade, hvitglänsande svanor och snattrande
änder och gäss. På något afstånd syntes en grupp yngre
svenska officerare roa sig med att skjuta till måls med pil
och båge eller kasta boll. Men leken gick icke med
vidare lif och fart. En viss tröghet, slapphet, likgiltighet
kännetecknade deras rörelser och deras mål var tydligen
endast att få dessa odrägligt enformiga timmar att gå.
— Men hvarför ligger han då sjuk på detta sättet?
återupptog Buss samtalet.
— Ja, hvad vet jag? svarade Hjort. Det är väl en
envis nyck hos honom.
— Men något skäl måste han väl ha för att icke vilja
gå upp, utan i månadtal ligga till sängs?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
