Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Sjuklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det är kanske där skon klämmer. Kung Karl
vill undvika ett möte med sultanen och viziren och de
rangstridigheter, som därvidlag kunna yppas. Han har
alltid hållit på sin konungsliga värdighet och nu, när han är
fånge och fältherre utan här, besynnerligt nog mer än
någonsin. Dessutom tycker han väl ej att det är så trefligt
att träffa samman med sultanen. Denne befinner sig, som
du väl vet, för närvarande i Adrianopel icke långt härifrån
och skulle väl än så gärna vilja se det mångomtalade
nordiska lejonet, men kung Karl vill ej. Han är så sjuk,
så sjuk, och kan omöjligt taga emot, säger han. Och
sultanen får stå där med lång näsa.
— Har han verkligen icke en enda gång under denna
långa tid varit uppe och på fotter? frågade Buss.
— Nej, icke en enda gång alltsedan afresan från
Bender, svarade Hjort. Det var i paschans hus där, som
han lade sig sjuk, och sedan har han sagt sig vara sjuk
hela tiden. Han orkade icke ens gå till vagnen, i hvilken
han skulle färdas hit. Invecklad i mantlar lät han bära
sig på en madrass ur paschans hus och sedan har han
alltjämt legat. Och det var samme man, som dagarne förut ensam
trotsade trettiotusen turkar och icke, förrän kläderna brunno,
kunde förmås att gifva sig fången. Visserligen tog väl
ansträngningen, fastandet och tröttheten ut sin rätt, men
icke tror jag därför, att han var sjuk dagen efter.
Emellertid ville han så ha det, och det blef så. Under hela
resan låg han på madrassen. Ej ens när han skulle äta
eller sofva vek han från den. Vi buro honom från vagnen
och till det uppslagna tältet och från tältet åter till vagnen.
Och då var han så skygg för alla nyfikna blickar, att han
tog en liten kudde och dolde därmed sitt ansikte, ungefär
som en pojke, som gjort ett streck och icke vill komma
fram. Under den resan inträffade en händelse, som gjorde
ett djupt intryck på oss alla. Som du vet, så fråntogo
janitscharerna kungen hans värja. Då han emellertid bars
ut till vagnen för att anträda resan hit, fann han sin kära
värja där. Man skulle trott att han blifvit glad öfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
