Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi ha bestämdt tagit miste om vägen, yttrade Rosen
till Düring.
— Sannolikt. På det här sättet komma vi ju aldrig
fram till något pass. Vägen blir ju allt smalare och
otillgängligare.
Kungen sade ingenting, men red raskt framåt. Allt
svårare blef det att komma fram. Röken från de
brinnande blossen förblindade dem, grenar slogo dem i ansiktet,
hästarne skrämdes af vargtjut och uggleskrik, så att de
knappast voro till att styra.
Till slut tyckte Rosen att det blef för galet.
— Sannolikt ha vi ridit fel, ers majestät. Vore det
icke bättre, att vi lägrade oss här för natten och inväntade
gryningen?
— Nej, nej! Framåt! Vi komma snart till passet,
svarade kungen och dref på sin häst.
Men slutligen blef det omöjligt att rida vidare i mörkret.
Ej ens kungen kunde komma fram Han höll in sin häst,
svängde blosset öfver hufvudet och såg sig omkring. Endast
skog, skog framför, bakom, åt alla sidor.
— Nu kanske han vill att vi skola lägra oss, tända
upp eld och sofva en stund, tänkte Rosen och Düring,
som båda voro trötta af den häftiga ridten.
Kungen steg af hästen och satte sig på en sten. De
andra gjorde sammaledes.
— Vi skola äta en bit och sedan fortsätta, yttrade han.
— Men jag tror det är alldeles omöjligt att vidare
komma fram i mörkret, ers majestät, vågade Düring
invända.
— Vi skola gå till fots och leda hästarne vid tyglarne,
kanhända vi finna passet, svarade den envise kungen.
Adjö med hvila och sömn! Det var kungens mening
att fortsätta hela natten.
Sedan de ätit en bit kött och litet bröd, fortsattes
färden. Främst gick kungen ledande sin häst vid tygeln
med ena handen och med den andra hållande blosset.
Efter honom följde de två andra. Vägen var besvärlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
