Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig själf och var vid misserablaste lynne. Han kunde
knappt hålla sig stilla af lutter otålighet. Han önskade sitta
på kuskbocken och få piska på hästarne, så mycket han
orkade. Vagnen gick ju framåt som på en begrafning.
På detta sätt hann man ju icke mer än en mil i timmen.
Det var svårt nog att till häst kunna följa kungen, huru
skulle han nu kunna hinna fatt honom och taga igen den
förlorade tiden. Med skam skulle han stå inför konungen
långt efter den öfverenskomna tiden och detta emedan det
i den förbannade staden icke fanns en enda usel hästkrake
att tillgå. Mort de Dieu! Det var så man kunde spotta
galla.
Den andre resande ämbetsmannen eller diplomaten
förhöll sig fullkomligt lugn. Då och då tog han sig en pris
snus ur sin silfverdosa, hvarpå ett adligt monogram lyste,
så läste han litet i en bok och gjorde anteckningar, så
tittade han på landskapet och så snusade han igen.
Till sist tyckte han att tystnaden blef för tryckande.
— En ful trakt den här, monsieur, vände han sig på
franska till Rosen.
— Oui, oui! brummade denne.
Hvad tusan angick det honom om trakten var ful eller
vacker, blott hästarne sprungo litet snabbare.
— Det går långsamt, men jag hoppas likväl, att vi
innan natten hunnit fram till ombytet, fortsatte främlingen.
— Det går fördömt långsamt. Det går som en snigel
på en klibbig gren eller en lus på en tjärad sticka.
— Mycket riktigt, monsieur... Ha, ha! Som en lus;
på en tjärad sticka. Mycket riktigt anmärkt... — Ja, så
långsamt lär icke svenske kungen färdas på hemresan från
Turkiet.
Rosen lystrade till. Hvad angick främlingen, hur fort
kung Karl färdades.
— Monsieur är icke fransman kan jag höra? fortsatte
främlingen.
— Jag är svensk, tänkte Rosen säga, men hejdade sig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
