Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
general von Rosen. Kanske ni under er färd också har
förnummit något dylikt?
— Jag?... Hm!... Nej visst icke. Jag har icke alls
hört talas om den svenske kungens afresa. Jag intresserar
mig så litet för politik.
— Ja, ni nämnde ju någonting sådant. Emellertid lär
det vara faktiskt, att kungen af Sverige i slutet af september
lämnat Turkiet endast åtföljd af två officerare. De öfriga
jämte manskapet tåga efter... Ah, vi skola nog knipa
honom; vi skola nog knipa honom.
— Huru!
Rosen reste sig häftigt från sin halfliggande ställning
och betraktade med lågande ögon sin reskamrat. Denne
tog sig belåtet en pris snus liksom hade han ändtligen
funnit lösningen på en gåta.
— Hvad var det ni sade? frågade främlingen, förvånad
öfver den häftiga tonen.
Nu hade Rosen fått tid att lugna sig. Han märkte,
att han varit nära att öfverila och förråda sig.
— Ah, jag kom endast att betrakta landskapet, och jag
blef öfverraskad af det dåliga tillstånd, hvari jorden befinner
sig. Folket måtte vara synnerligen okunnigt här i trakten.
Det förstår sig icke alls på att bruka sina åkrar.
Främlingen kastade en likgiltig blick ut öfver nejden.
— Ja, det kan ni ha rätt uti. Det är för öfrigt en
sak, som jag så litet förstår... Men låt oss återgå till vårt
samtal. Hvad tänker ni egentligen om svenske kungen?
— Jag tror det är en tapper och rättvis herre.
— Ja, ja. Kan så vara. Men hvad mer. Ett
brushufvud, en envising, en lyckoriddare, en äfventyrare... ja,
någon diplomat är han då icke och ej heller fältherre.
— Hvad! Skulle kung Karl, som vunnit så många
ärorika segrar, icke vara någon fältherre? utbrast Rosen
häftigt.
Främlingen betraktade honom med förvånad min. Rosen
märkte det och insåg den dumhet han begått. Han försökte
så godt sig göra lät öfverskyla densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
