Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, om du det finge veta, svarade Ibrahim med en
skälmaktig blinkning.
— Äro de fem, tio?...
— Fem, tio! Tror du att jag är en sådan fattiglapp,
att jag icke kan hålla mig med mer än tio hustrur?
Ibrahim rynkade föraktfullt sin krokiga snabel och
knäppte med sina klor.
— Nå, femtio då?
— Kanhända. Jag säger intet, och ingen otrogen hund
får se dem.
— Hvad, kallar du oss för hundar, eländige turk!
brusade Buss upp och drog värjan till hälften för att med flata
klingan tukta den oförskämde.
Men Kruse höll honom tillbaka.
— Stilla, Buss! Bry dig ej om hvad han pratar.
Fråga hellre Jakob, om han tycker om fläsk.
Han närmade sig åter till turken.
— Äro dina hustrur lika feta som de kvinnor jag såg
i Bender.
— Mycket fetare och mycket vackrare. En kvinna
skall vara rund och mjuk, annars är det icke mycket med
henne. Och mina äro mycket runda och mycket feta.
— Är du icke ledsen öfver att så länge vara borta
från dem?
— Jo, mycket ledsen, mycket ledsen.
— Men hvarför har du då icke tagit med dig några,
då du har så godt om dem.
— O, Allah! så dum du är. Jag taga med mig mina
kvinnor! Aldrig! Ingen otrogen får se dem. Ingen.
Buss beslöt att förarga den snåle Jakob. Det roade
honom att drifva med honom och göra honom ängslig och
förskräckt.
— Hur mycket har du att fordra af kungen?
frågade han.
— Micket, micket! Nära hundratusen thaler.
— Och för dem har väl kungen icke fått mera än
tjugu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
