Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var endast genom att hota att rida ifrån dem och lämna
dem åt sitt öde och att de aldrig skulle återfå sina penningar,
som man lyckades sätta litet fart på dem. Sedan fortgick
marschen hela dagen, tills det led mot skymningen. Då
slogs läger, eldar upptändes, grytorna sattes på och man
gjorde sig i ordning för natten. Morgonen därpå var det
samma elände: svordomar och skällningar, tjut och böner
på alla möjliga tungomål, och efter stort besvär kom man
åter i gång.
Da och då gjorde svenskarne och de af turkarne och
tartarerna, som hade hästar, utflykter i trakten för att mot
betalning erhålla proviant. Stundom lyckades de få sådan,
stundom icke. Bönderna voro rädda för det underliga
följet och gömde vid ryktet om dess ankomst undan sina
ägodelar och sände boskapen till skogs. Allt knappare blef
det med födan. Ännu hade man icke hunnit utom Ungern.
Kom man blott in i Tyskland, kunde man med lätthet af
gästvänliga furstar få upplåna medel och kanske till skänks
erhålla proviant. Men till dess fick man suga ramarne och
spänna till lifbältena.
En dag då det var mer än annars knappt med födan,
beslöt Sparre att i egen person och åtföljd af några
officerare försöka en rekognoscering. Han utsåg därtill
korporal Kruse och soldaten Buss jämte några andra af lika hög rang.
Själf kallade han sig, så general han än var, endast kapten.
Det var en morgon i början af november med frost
på marken och bitande nordan. Huttrande i sina tunna
och trasiga kappor red den lilla ryttarkavalkaden åstad för
att uppsöka, hvad uppsökas kunde. Flere byar träffade de
på, men af människor eller djur syntes icke ett spår.
Bönderna hade erhållit underrättelse, att det underliga tåget var
i annalkande, och dragit sig undan.
— Besynnerligt! mumlade Sparre. Det ser ut som om
alla byarne i trakten vore öfvergifna. Och ändå tyckes
jorden här omkring vara god och nyligen arbetad.
Kruse, som varit med om samma fenomen förut, red
fram till Sparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
