Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvilken idiot! mumlade Sparre och kunde icke
återhålla ett leende.
Han väntade en stund för att få syn på någon annan,
som var mindre rädd, men ingen kom. Han tänkte då
stiga af hästen och gå in i stugan, då bonden åter visade
sig följd af ett tjog drängar, alla väl beväpnade.
— Hör nu, godt folk! Han I någon proviant, mjöl
och kreatur, som vi kunna få köpa af er, yttrade Sparre,
som icke kunde återhålla ett leende vid åsynen af de
krigiska bönderna.
— Vi ha ingen proviant. Drag era färde, svarade
bonden buttert.
— Nej, min gode man, vi måste först ha proviant och
vi skola betala den hederligt. Se här! Vi hafva
penningar och äro inga röfvare.
Sparre tog upp en hand full med guldmynt ur fickan
och visade bönderna. Men det imponerade icke det
ringaste på dem.
— Han I penningar, så han I stulit dem. Dragen era
färde, yttrade bonden.
— Men ären I då spritt galna, människor? Vi äro
inga röfvare, som plundra och stjäla, utan svenske kungens
krigare på väg till hemmet. Fram med provianten!
Bönderna gapade af förvåning. Ett ögonblick stodo
de tysta. Så utbrusto de i ett dånande gapskratt.
— Ha, ha, ha! Svenske kungens krigare, sa han. Ett
sådant patrask! Nej, röfvare ären I och om I icke dragen
era färde genast, skolen I få se på annat, ropade bönderna
och skakade sina bössor och pikar.
Men nu förlorade Sparre tålamodet.
— Sannerligen för gud jag någonsin sett dummare
människor! Men viljen I icke gifva oss det godmodigt mot
betalning, skola vi taga det med våld. Hallå, kamrater!
Låtom oss klappa om de där idioterna ett slag, ropade han
till sina följeslagare.
Han drog värjan och gjorde min att hugga in på
bönderna. Men nu skulle man sett på dessa. De gåfvo upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
