- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
570

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Den svartklädda damen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Men hvarför ser man aldrig till henne? De unga
fröknarna bruka ju tycka om att rida omkring på ägorna.

— Hon finns icke här.

— Hvar är hon då?

Min vän återhöll andedräkten och lyssnade med
spändaste uppmärksamhet. Skulle han kanske nu få veta, hvad
han så gärna önskade? Han vågade icke se på bonden af
fruktan att denne skulle märka glöden i hans ögon.

— Det vet jag icke, svarade bonden buttert.

— Vet du icke?

— Nej!

Min vän försökte på flere sätt lura af bonden
underrättelsen om hennes vistelseort, men omöjligt. Denne
svarade endast, att han icke visste det, och till slut kom min
vän till den öfvertygelsen, att han verkligen icke kände
till den.

Några dagar gingo. Det var en söndagseftermiddag.
Bönderna voro lediga från arbetet och lågo och sofvo i
sina hyddor eller ströfvade omkring på fälten. På en
dikesren sutto min vän och en af arbetarne, den samme,
som han förut försökt utfråga. De hade ett krus wodka
med sig och togo sig då och då en styrkedryck därur. Min
vän uppmanade bonden gång på gång att dricka i hopp
att få honom pratsam, och bonden tog begärligt den ena
klunken efter den andra. Så mycket hade min vän fått ur
honom, att grefven verkligen hade en dotter och att han
insatt denna i ett kloster, men hvilket kloster det ville
bonden icke berätta. De hade nyss fått höra, att grefven åter
skulle resa bort på en tid och talade om hans afresa.

— Skål på dig. Det kan just göra det samma, hvart
grefven reser. Kanske han far för att besöka sin dotter
i klostret, yttrade min vän.

— Nej, till Krakau bär det icke, snarare till Warschau,
svarade bonden i hastigheten.

Min vän blef uppmärksam.

— Till Krakau! Det är alltså där grefvens dotter
befinner sig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free